Trauma med stort T

Ni som känner mig vet att jag inte är en speciellt stor djurvän, och jag ogillar fåglar och småkryp lite mer än andra djur. Med det sagt så ska jag nu berätta något som får mig att få hurvens fortfarande. Man kan tro att det gäller småkryp eftersom vi befinner oss här, men neeeej detta gäller fåglar. Eller fågeln rättare sagt.

Jag och Anna hade just köpt oss varsin macka från Subway och slagit oss ner vid Darling Harbour för att äta. Jag tar tre tuggor och hinner säga "det här var ju faktiskt gott" innan Anna ber mig kolla bakåt. Jag ser då en fiskmås rakt i ögonen, som sitter och glor på mig/oss. Vi blir lite obekväma och bestämmer oss för att flytta. Vi reser oss upp och börjar gå, jag åt ett håll och Anna åt ett annat. Jag åt fel håll. När jag går förbi fågeln så vad tror ni händer? Jo den där JÄVLA FISKMÅSJÄVELN flyger upp, tar tag i min macka och sliter. Jag känner att något drar i den och ser något vitt i ögonvrån, och inser då vad som händer och får panik!!! Slänger allt jag har i händerna (mackan aka. min middag, min väska och påse) och hoppar och skriker... Anna står som fastfrusen 5 meter ifrån. Ja det var min middag. Kan ni tänka er så obehagligt?! Så från och med NU så kommer jag alltid och för alltid hata fåglar.  Tydligen så händer det där ganska ofta nere i hamnen... Anton som vi träffade några dagar tidigare hade varit med om samma sak. Men man tänker ju alltid att "det där händer nog inte oss", men jo.